När man skapat exempelvis en vektor så får man friheten att bestämma exakt hur många pixlar i bredd och höjd den ska vara. Det är mycket bra då man på det sättet kan få exakta mått. Något jag upplever som mindre bra är att man i efterhand inte kan sätta dessa värden. Det går att förstora och förminska objektet men det är antingen genom att dra i hörnen eller genom att sätta procentuellt hur stor den ska vara i förhållande till sin nuvarande storlek.

Varför finns inte den möjligheten att kunna sätta en ny storlek i antal pixlar? Kan det vara så att jag har missat den funktionen? Jag tror inte det. I så fall borde jag ha sett den?

Jag läste för några dagar sedan att det finns kritiker mot platt webbdesign och logotyper. De som skapar platta logotyper försvarar sig med att de är lättare att trycka i ett fåtal antal färger. Kritikerna menar att det inte är en godtagbar ursäkt eftersom det är billigare att trycka idag.

Min personliga åsikt är att om det görs bra kan både platt design och design med gradienter vara snyggt om det görs bra. Det är dock lättare att få något snyggt utan gradenter eftersom det krävs stor noggrannhet när man arbetar med gradenter. Överdriver man kan det lätt se illa ut och det är inte säkert att man själv ser det eftersom det ibland kan ta ett tag för ögat att vänja sig vid det man just skapat.

Vilket är bäst, mörk eller ljus design för webbsidor? Jag tycker båda kan vara mycket tilltalande om det görs rätt. Jag har även haft webbplatser med båda varianterna.

Jag har kommit fram till en intressant slutsats, jag stannar längre på ljusa sidor än mörka. Varför? Jag kan mycket väl tycka att en mörk sida är snygg men ändå stannar jag inte så länge och återkommer inte till den så ofta heller. Om det här gäller beteendet hos alla människor, varför är det så? Kan det vara att vi som de flesta djur dras till ljuset?

Jag har nog lite lättare att läsa svart text mot vit bakgrund istället för tvärt om, kanske av ren vana. Min privata webbplats är för tillfället hälften svart och hälften vit och en färgklick. Jag blev aldrig helt nöjd med det så jag kommer framöver bygga om det till att bli en ljus design.

De flesta som använt Photoshop känner till att man kan tillverka vektorobjekt, objekt som inte är uppbyggda av punkter utan istället matematiska formler.

Det kommer snart även till webben. För de som kör Flash eller Silverlight finns det redan att tillgå. För oss andra får vi snällt vänta en stund till. HTML5 och CSS3 har en hel del intressant att erbjuda på den fronten när det kommer.

Redan nu finns CSS-kommandon i de flesta webbläsarna för att rendera rundade hörn. Det är något som jag använder ofta när jag programmerar. Om webbläsaren inte har stöd för det hoppar den över avrundningen och sätter hörnen fyrkantiga istället.

De flesta vill köra CSS eftersom det anses mycket bättre på många sätt. Jag tycker också CSS är att föredra i de allra flesta lägen. Dock finns det ett område som jag tycker att tabeller fortfarande slår CSS. Det är när man bygger administrationsgränssnitt. Det är mer likt en tabellstruktur och därför är det fördelaktigt att bygga med tabeller, tycker jag.

CSS är dock betydligt bättre när det gäller framsidan på en webbplats eftersom det då ger större friheter. Varje teknik har sina fördelar. Tabeller har sina och CSS har sina.

Det här inlägget kanske inte är helt Photoshop-relaterat men det har med design att göra och jag ville belysa detta.

Bugg betyder på svenska ”insekt”, men man brukar kalla fel för buggar. Lite småelakt. Insekter är inte lika med fel. Vad beror en bugg på? I de allra flesta fall beror en bugg på att användaren gjort någonting som man inte beräknat att den skulle göra. Man har helt enkelt inte räknat med vissa scenarion.

Ett exempel på det kan vara att man har byggt ett system av något slag och när detta flyttats till exempelvis en undermapp kanske det slutar att fungera eftersom den som byggt systemet.

När man håller på med webbdesign kan det vara lätt att göra saker för stort. Det är något jag själv märkt och det beror mycket på att man underskattar mängden av information som kommer finnas på sidan. Det vinnande konceptet är oftast att hålla den ren så länge som möjligt när den kodas.

När allt kodande är klart kan man se över designen på ett djupare plan men detaljerna bör komma sist. Layouten bör dock följa med hela vägen så man ser hur saker och ting placerar sig. En överarbetad design är oftast en sämre design än en mer simpel och stilren variant.

Är man ovan som designer kan det vara svårt att se vad som är bra. Det kommer ju mer man arbetar med det. Det är inte det feta designobjekten som gör den positiva skillnaden, utan den sitter i detaljerna.

På texter i Photoshop kan man använda kantutjämning. Är det bra eller dåligt?  För min del tycker jag inte att den är tillräckligt bra. Windows Vistas kantutjämning och säkert även OSX kantutjämning är för mig riktigt bra.

Det är omöjligt att få samma kantutjämning som i Windows Vista i Photoshop. Nu finns det profiler för varje typ av kantutjämning. Det kanske vore bättre att man får ställa in en procentuell nivå på kantutjämningen.

Antingen är kantutjämningen stark, eller så finns den inte alls. Jag hoppas verkligen att det löser sig i framtida versioner.

Att skapa en toppmeny är inte svårt. En undermeny är inte heller svårt, inte ens en sidomeny. Dock har jag råkat på någonting klurigt idag.

Jag ska skapa fyra nivåer. Det som är svårt är att personen som webbplatsen är åt ska ha enormt många menyalternativ på varje meny, även fler än som bör listan i en sidomeny. Hur gör man då?

I det här fallet kommer jag använda hela sidan som meny och sedan köra med något som heter breadcrumbs för att användaren ska komma ihåg vägen. Vad tror ni om det? Kan det fungera? Är det ett bra sätt eller finns det bättre?

Har man en nätverksskrivare installerad i Windows Vista och kör Photoshop kan det ta 20 sekunder innan en ny bild öppnas, eller en fil laddas in. Det är ett halvkänt problem och det finns lite information om problemet på nätet.

Det märkliga är att skrivaren kan få Photoshop att bli så väldigt seg. Det man gör är helt enkelt att plocka bort skrivaren, antingen manuellt eller automatiskt.

Enligt egna erfarenheter går det att skapa en BAT-fil för att snabbt plocka bort och lägga till skrivaren. Det finns antagligen betydligt bättre och smidigare sätt att slå av och på skrivaren automatiskt men huvudsaken är att man har en metod som fungerar.

Känner du till fler problem i Windows Vista som kan lösas med BAT-filer? Skriv en kommentar!